kom nyss hem från utvecklingsamtalet.
de gick väl sådär, de kunde ha gått bättre. men va fasiken
de gick ju bättre idag än vad det har gått alla andra gånger på gymnasiet.
och nu har jag väldigt mkt saker att ta i tu med.

- idrottsprov fån 1an(gamalt ig)
- 2 nya idrottsprov
-näthandels uppgift från förra året
- moms och påläggs prov i småföretagande
- ekonomiska grundbelopps sprov i småföretagande
- ett till prov i småföretagande, bolagsformer
- banan uppgiften i övningsföretag
- svenska prov
-svenska bokredovisning
- naturkunskapsprov
- schampo uppgift
- engelska nationella hörförståelse
- engelska nationella läsförståelse
- göra alla mina bild läxor.
- branch och produkt kunskaps uppgifer
-


kan ni nu förstå mig varför jag känner mig sliten ?
kan ni förstå mig att jag känner att allt som har med skolan att göra känns tungt?
ibland vill jag bara vara liten igen och springa runt och leka på dagis.
men samtidigt så måste man ändå hamna här förr eller senare..
visste jag att skolan skulle gå så tungt för mig så hade jag njutit av livet
medans jag var liten! rätt komiskt att jag alltid ville vara stor när jag var liten och att
nu vill jag vara liten? skulle vilja vara som många av er i skolan som har de lätt för sig i skolan,
lär sig snabbt, behöver inte sitta flera veckor innan er med ett prov, kunna läsa böcker och förstå lika bra
som er. För ibland känner jag mig kass i allt som har med skolan att göra! men sen så finns de ju dagar
som gör att jag peppar mig själv och orkar längre på skoldagarnaän va jag annars gör.
Men idag känndes verkligen allt hopplöst.
jag vet inte vad jag gör för fel? pluggar och pluggar men de slutar endå med massa ig:n på proven.
som på bokföringen idag känndes som att de gick rätt hyffsat pluss att jag och fia pluggat som galningar!
men endå slutar det med att jag blir besviken och de känns som att jag pluggade i onödan.
är det meningen att jag ska ha de så jävla äckligt svårt i skolan eller?
allt de där jag skrev upp på listan som ska göras , ska nämligen göras inom 2 veckor!
jag känner mig väldigt pressad. Vill dom ha ihjäl mig eller???????
Är de ingen annan som känner en sån stor press över sig precis som jag?
NEJ JAG SKA FANIMEJ KÄMPA SÅ HÅRT JAG KAN! de jag inte klarar de klarar jag inte!!!! så äre med det.
för just nu känns de bara som om jag vill hoppa av skolan och börja jobba istället. men då äre ju de att
de inte skulle vara någon som skulle uppskatta det.
äre i huvudtaget någon som uppskattar någonting av det jag gör?
men en stor tacksamhet till fia som verkligen försöker hjälpa mig med skolan. de uppskattar jag otroligt mkt.
om de fanns eller finns något jag kan göra dig så ställeäldigt mkt, synd r jag verkligen upp för dig:)


appropå depp så saknar jag dig vbara att du aldrig hör av dig och undrar hur jag mår:/
du bryr dig inte så mkt om hur de går för mig i skolan men saknar dig endå.
jag säger ju de , JAG VILL VARA LITEN IGEN! skulle behöva stöd och hjälp ifrån dig nu bara.
Men Du fanns inte för mig när hon dog heller så varför skulle du göra de nu?,  du är den du valt att va!
men jag tror att du ångrar dig nån dag i ditt liv som du inte vill spendera så mycket med mig !
känner nu att jag måste verkligen skriva av mig!!!
vill hellre skriva av mig så här än att prata . är inte riktigt den typen som vill dela med mig av mina bekymmer.
är inte heller den typen som gråter, jag håller heller ihop allt i hen klump i magen.
Jag berhöver verkligen min sommar nu!
få koppla av, ligga i solen och ta ett dopp. och ska nya minnen.
den kännslan har jag nästan glömt bort hur den känns! jag och lisa bildade verkligen nya minnen i sommras.
vi umgick nästan varje dag en hel sommar. och de var de bästa! att två människor kan ha så roligt HELATIDEN!
lixom många hade tröttnat på varandra efter hen hel sommar dygnet runt. men vi tröttnade inte på något:)
nej men kännslan av saltvatten och solsken gör mig galen! de bästa dagarna av mitt liv är just på sommaren.
även om något går fel så kommer de alltid nya soliga dagar med nya minnen.

nej nu kom lisa så nu ska jag kila.
byebye.
//caroooooooooooo