De var länge sen jag fick vara för mig själv, bara sitta här i mitt rum
utan en massa människor omkring mig. faktiskt riktigt skönt
när jag känner efter. Hör enbart regnet som öser ner utanför mitt fönster.
kl.är snart 1 men kan som vanligt inte sova, har så många tankar omkring mig.
Ibland vet man inte riktigt vem man igentligen är och ibland saknar man någon
så otoligt mycket att man får ångest. Att man kan förlora tex någon så snabbt
utan att man ens hinner dra in ett andetag. brukar tänka på de när jag tänker på dig.
Att man tex kunde ha sagt eller gjort något annurlunda eller kanske de bara hjälpt om
man tänkte annurlunda. iallafall så sitter jag här i min säng med en stor klump i halsen
och vill bara få bort den, men den kommer nog sitta kvar där för livet men inte alltid kommer
att kännas. för en sån stor saknad går inte att beskriva och den saknaden går ej göra något
åt. slut babblat.